Under Johan III:s regenttid (1568-1592) hammarpräglades silvermynt i Stockholm årligen. Man präglade daler och markmynt samt öresmynt av valörerna 4 öre, 2 öre, 1 öre och 1/2 öre.  Utöver dessa präglades också fyrkar och örtugar. Under myntsystemet som rådde på Johan III:s tid,  gällde att 1 mark = 8 öre = 16 örtugar = 32 fyrkar= 192 penningar. Halvöre var den lägsta valören, frånsett örtugen och fyrken. Halvöringar präglade man årligen med undantag av 1573 och 1591.

                                                     Präglingsteknik

Bilderna ovan är hämtade ur Stefan Håkanssons verk Solbergaskatten, där han skriver så här om hammarpräglingen på sidan 21:

Präglingen gick till så att understampen satt fast i ett stabilt underlag, på vilket myntämnet sedan lades. Ovanpå höll man den lösa överstampen. Med ett eller flera slag (risk för dubbelprägling) med hammaren präglades myntet. Eftersom överstampen var lös måste den på grund av sin instabilitet, snedträffar och liknande, slitits betydligt snabbare. Åtsidan förekommer i betydligt fler variationer än frånsidan, och måste därför ha varit den lösa överstampen.

När en stamp gått sönder måste en ny tillverkas, vilket var en tidsödande process. Stampen graverades och punsades negativt. Därefter härdades den. Vid tider av stor utmyntning måste det ha gått åt väldigt många stampar. Noggrannheten var uppenbarligen inte stor, därav alla varianter.

                                                            Varianter

Astley Levin utkom 1887 med en beskrivning över Johan III:s mynt. I denna finns 172 varianter av halvören beskrivna (främst till följd av olika stavningar i myntens omskrifter).

Beskrivningen av mynten slutar inte med variationer i omskrifterna. På halvöre från 1569 till 1574 finns en mängd olika utformningar på frånsidans kungakrona. Detsamma gäller halvören 1575-92, där det finns 12 olika utformningar av kronan som finns på myntets båda sidor, samt åtta olika utförande på Vasaättens kärve som är avbildad på myntens åtsida 1575-92. Olika kombinationer av dessa ger upphov till en mängd nya varianter, vilka återfinns i variantförteckningen.

                                                           Mynttyper

Fyra olika mynttyper av 1/2 öret präglades mellan 1569 och 1592. Myntens diameter är 20-22 mm och deras vikt är omkring 1.5 g. Myntens silverhalt skiljer sig från år till år med de olika mynttyperna, från den mycket låga silverhalten 47/1000 till 205/1000.

Man började prägla mynttyp I 1569 och fortsatte med denna fram till 1574. Halvöre typ I har på åtsidan ett monogram med bokstäverna I R, vilket står för IOHANNES REX, dvs. kung Johan. Monogrammet är krönt med en krona innanför en pärlring. Utanför pärlringen finns en omskrift med formen; IOHANN 3 D G REX SVEC, vilket är latin och betyder Johan III med Guds nåde Sveriges konung. På myntens frånsida finns en stor kungakrona innanför en pärlring. Omskriften lyder: MON NO REG VRB STOKHOL, vilket betyder Konungens nya mynt från staden Stockholm. Typ I och präglades av nästan ren koppar, med den mycket låga silverhalten 47/1000.

Typ II liknar typ I men har omskriften MONETA NOVA STOKHOLM på frånsidan. Typ II präglas bara under 1574.  Rätt vikt för dessa mynt är 1,55 g, men variationen är stor. 1574 höjdes silverhalten till 203/1000, vilken behölls för typ III och IV.

Typ III präglades under åren 1575 -77. Dessa halvören har radikalt förändrat utseende från föregående halvöresmynt. På åtsidan återfinns Vasaättens kärve omgiven av ett litet monogram. Vasen är krönt med en krona innanför en pärlring som är bruten upptill. Åtsidans omskrift har ändrad ordföljd så att det nu står IOHANNS 3 D G SVECI REX. På frånsidan är kungakronan utbytt mot krönt rikssköld omgiven av årtalets siffror. Frånsidans omskrift är lik den hos typ II.

Typ IV präglas från 1577-92 och är lik typ III, men frånsidans omskrift är ändrad till MONETA NOVA REG SVEC, vilket betyder Sveriges konungs nya mynt.

Halvöre från inflationsåret 1592 har mycket låg silverhalt, endast 18/1000 och i ett försök att dölja denna har myntens rätta vikt ändrats till 2,03 g.

                                                             Inflationsår

Under Johan III:s styre drabbades Sverige av de två svåraste inflationsperioderna i Sveriges historia. Den första inflationen till följd av urholkningen av markmyntens finvikt av silver, kulminerade 1573. Mot slutet av Johan III:s regenttid försämrades åter myntens värde snabbt och kraftigt. Penningvärdet föll katastrofalt genom att man minskade myntens silverhalt för att på så sätt få ut mera pengar av samma mängd ädelmetall. Detta syns tydligt på produktionsvolymen och den höga kopparhalten i halvören från 1592.