Mer om varianterna

Hur stora är egentligen upplagorna av de olika varianterna? Motsvarar varje variant en unik uppsättning av åtsidestamp och frånsidestamp? Hur länge höll stamparna innan de behövde bytas ut?  Är det möjligt att veta den kronologiska ordningen för varianternas prägling? Dessa och många andra intressanta frågeställningar angående varianterna och deras förekomst intresserar mig. Genom att studera ett stort antal mynt kan dessa frågor komma att få ett svar i framtiden. Här presenteras några iakttagelser jag gjort.

Varianternas upplagor

Om man summerar årsupplagorna för 1/2 öre mellan 1575 och 1590 och uppskattar de saknade uppgifterna, så blir den totala produktionsvolymen omkring 6 millioner halvöringar. Halvöringarna från dessa årtal är fördelade på ca 200 kända varianter och ett okänt antal oupptäckta varianter. Detta ger en genomsnittlig upplaga/variant om mindre än 30 000 exemplar. Skillnaderna mellan de sällsyntaste och vanligaste varianterna är dock stor.

Solberga skatten innehåller närmre 2000 halvöringar präglade mellan 1575 och 1590, vilket motsvarar 1/3000 del av alla halvöringar som präglats dessa år! Man kan anta att Solberga skattens mynt är någorlunda proportionerligt fördelade på varianterna. De ovanligaste varianterna i skatten är bland annat de som uppkommit till följd av "felstavningar" i omskriften. "IOHNNES" och "MOETA" är exempel på sådana. I skatten finns det bara ett par mynt av var och en av dessa varianter, vilket antyder att deras upplagor är mindre än 10 000 mynt.

Om man studerar flera mynt av samma ovanliga variant upptäcker man snart att de är präglade med samma stampar, dvs. mynten är stampidentiska! Detta har visat sig vara snarare regel än undantag för varianter som ej tillhör de allra vanligaste.

De vanligaste varianterna med "standard" omskrifter (SVEC och SVECI) förekommer i Solberga skatten med tiotals mynt per variant och är alltså mångdubbelt vanligare, vilket skulle indikera upplagor upp emot 100 000. Anledningen till att de är så vanliga är inte att dessa stampar höll längre. Det är istället så att man lyckats ersätta de skadade stamparna med nya som var tillräckligt lika för att vara oskiljbara ifrån föregångarna (vilket innebär att mynten betraktas som en och samma variant).

Om stamparna

Som tidigare nämnts, präglades mynten genom hammarprägling där man lade myntämnet på en understamp som satt fast i stabilt underlag. Mynten präglades sedan genom slag med den lösa överstampen. På stamparna hade myntbilden graverats och punsats in negativt. Ibland hände det att man punsade in extra detaljer såsom kors på kronan eller en ring innanför pärlringen eller en infästning till rikskölden, vilket resulterat i en rad speciella varianter. 

Stamparna utsattes för mycket påfrestning under utmyntningen, vilket gjorde att det uppkom skador i form av hack och sprickor. När skadorna blivit för stora ersattes stampen av en ny, vilken allt som oftast skiljde sig från den tidigare. Åtsidan förekommer i många fler variationer än frånsidan och bör därför ha varit den lösa överstampen som slets snabbare. Slitna och skadade stampar ger upphov till mynt med karakteristiska klumpar. Genom att studera dessa klumpar kan enskilda stampar identifieras.



Stampidentiska ½ ören


Tre stycken 1/2 öre 1569, av olika varianter. Myntens frånsida är präglade med en och samma stamp! Myntens frånsida utmärker sig från övriga halvöringar från 1569 med att korset ovanför kungakronan på frånsidan är dubbelpunsat.  De tre mynten har dessutom en klump på samma ställe, mellan R och E i REG, vilket bekräftar att det rör sig om samma stamp. Denna frånsidestamp har hållit längre än åtsidans stamp, vilken har fått bytas flera gånger under präglingens gång.

Det översta myntet tillhör en mycket ovanlig, nyupptäckt variant med stavningen IOHANS, vilken saknas i Levins förteckning. Endast början till en klump kan ses mellan R och E i REG på detta mynt, vilket innebär att det är präglat före de andra mynten. Kanske är det så att åtsidans stamp har fått bytas ganska omgående, vilket resulterat i att få mynt av denna variant präglats. Vilket av de två nedre varianterna som präglades först har inte kunnat bestämmas med säkerhet. Om fler mynt med samma stampskada hittas kan varianternas kronologiska präglingsföljd bestämmas.


Två stampidentiska mynt av variant 541d. Samma stampar har använts för att prägla de båda mynten, vilket avslöjas av de specifika klumpar som uppstått på mynten till följd av hack och sprickor i stamparna som användes vid präglingen.

Det övre myntet tillhör Kungliga myntkabinettet. Det undre är från en privat samling.


Sex mynt, alla av den vanliga varianten Levin 540 av 1577 års halvören. De tre mynten på vänster sida med mörk bakgrund är stampidentiska på åtsidan. Detta avslöjas av klumpen vid andra N:et i IOHANNES (se pilar). De tre mynten med vit bakgrund är också stampidentiska på åtsidan, men med en annan stamp! Dessa har nämligen en annan stampklump på höger sida om kronan, men saknar klumpen vid N:et. Detta visar att vanliga varianter är resultatet av att flera mycket lika stampar använts.



Bildserien till vänster visar fyra halvöringar av Levin 551 från 1578 med vasetyp D. Denna vase finns bara på två varianter, nämligen 551h och i. De tre översta mynten tillhör 551h, det undre 551i.

Bild på översta myntet är från en privat samling. Nästa bild är från MISAB auk. 15. Tredje myntet är från min egen samling. Det understa myntet tillhör Nordiska museet.

Mynten är präglade med en och samma stamp på åtsidan. Detta kan man veta tack vare den stampskada som uppstått ovanför vasens högra arm, i form av ett hack, som resulterat i att mynten från denna stamp präglats med en klump (inringad på bilderna). Det översta myntet saknar denna klump, vilket mest troligt beror på att stampskadan helt enkelt inte uppkommit ännu (dvs. myntet är präglat före de övriga).

Det övre myntet har på frånsidan en stor klump över 7:an i form av ett "streck". Detta hat uppkommit då myntet präglades, med en stamp som hade en stampspricka. De två mellersta mynten saknar denna rand över 7:an, vilket beror på att man ersatt den skadade stampen med en ny med samma omskrift och samma krona. Det nedre myntet har präglats med ytterligare en annan frånsidestamp, med krona 9 istället för krona 8 som på de övriga.

När fler mynt dyker upp av dessa varianter kan en längre så kallad stampkedja isättas ihop, vilken kan ge ytterligare information om varianterna och deras kronologiska ordning. 



Två bilder på variant Levin 549 från 1578, med den ovanliga stavningen "IOHANN". Variant 549 är den enda med denna stavning som förekommer efter 1575. Solberga skatten innehöll endast 4 st exemplar. Att det rör sig om en och samma stamp på åtsidan (och förmodligen också på frånsidan) kan man se om man studerar klumparna vid R i monogrammet. Översta myntet har mindre klumpar och är alltså präglat före det andra, vilket har större klumpar på samma ställe och även på bokstäverna A och N.

Översta myntet ingår i solbergaskatten. Nedre myntet är från MISAB auktion 4, 2011.


Två stycken halvöre 1579 variant 555e ur min egen samling. Mynten har vasetyp C1, vilken endast förekommer på denna variant samt på en annan variant 1578. Intressant nog används vasetypen utbrett på fyrkarna av de tidiga årgångarna (1576-82).

De två mynten på bild är präglade med samma stamp på åtsidan vilket man ser om man studerar små defekter i myntets yta. Mynten är otroligt lika och är troligen präglade tätt efter varandra.